En alldeles för slumrig söndagseftermiddag, efter en alldeles för livad lördagskväll, slog jag ihop frukost med lunch och gled in på brunch. Efter lång väntan, premiäråt jag på Vox Hotel.
Klockan 13.30 tågade vi in i den väldigt dunkla lokalen. Höll de på att släcka ned? När vi satte oss märkte jag att ljusen belyste precis lagom runtomkring vårt bord. Omgivningen låg i periferin, dold i mörker, och vi undvek alla andras lika trötta söndagsbekymmer.
Den välbemötande personalen bar alla samma dress. Svart och elegant, med en guldkantad väska över axeln. Stämningen var trivsam. Vi hade lika gärna kunnat vara stamkunder, för vi var redan polare med värdinnan.
Brunchen var uppdelad i tre sektioner. Förrättsbuffé, valfri varmrätt och efterrättsbuffé. Det påminde om ett julbord med finess, en micromatfestival.
Steg ett – beställa varmrätt.
Tre valmöjligheter. Fisk, kött eller vegetariskt. Lax, entrecôte eller bruschetta.
Jag valde bruschettan, och hoppades i smyg att få smaka av laxen.
Steg två – förrättsbord.
Ett gottebord för gourmander. Ostar i olika skepnader, nakna och dressade sallader. Ägghalvor med hemslagen(?) majonnäs och skivor av rökt lax, mjäll och saftig. Där fanns frukter från land och frukter från hav, charkuterier och bröd av två sorter.
Inga skyltar om vad som dukats fram – man fick lov att fråga. Trevlig tanke men under hektiska timmar; svårgenomförbart.
Jag imponerades av besticken, uppradade och nypolerade. Men när jag besteg bufféberget försvann förnöjelsen, och mina händer kletades ned av diverse redskap. Hade Vox glömt att byta bestick? Visste de inte att människor är monster som älskar att kladda ned? Slabbigt, helt enkelt.
Men maten, maten! Den hade tillagats med finess, varsamhet och kunskap. Musslorna, aningen överkokta, smakade hav och gav förnimmelse om ostron. Mineraliska och fräscha. En kallsup utan obehag, en lavett som dödar söndagssjuka.
Så, varmrätten. Bruschettan var en surdegsskiva. Grillade grönsaker under ett täcke av ost, salladsblad och majonnäs bredvid. En liten rätt med stor smak, en smal kropp omsluten av en kappa av för- och efterrätt. Jag sneglade på laxen bredvid, saftig och glansig. Var nästan rädd att andas ifall den hann falla isär innan gaffeln hann flika sönder sönder den. Den föll isär så sorglöst och elegant.
Steg tre – efterrättsbord.
Viktigast är kaffet, och tårarna kom ur maskin. Jag påmindes om att jag befann mig på hotell, gick vidare och dök rakt ned i efterrätten. Plättar med sylt och grädde, färsk frukt, ivrig att få doppas i chokladfontän. Skålar med godis, chokladmousse och petit-fourer. Jag var i himlen, jag var i godisbutiken i Pippi Långstrump.
Den lille, lille chokladmoussen – exploderande med poppande godis i – retade smaklökarna, medan den syrliga citronmarängtarteletten bidrog med fräschör. Som ett duntäcke kom vallmo- och citronkakan, sammetslen frosting på, och svepte in hela mig i behaglig tillfredsställelse.
Ja Vox, upplevelsen ni bjöd på lyfte söndagen rejält.
Prisnivå: 199 kr per kuvert.
Stället:
Fräsch och innovativ design. Varje bord var utrustat med kontaktuttag. Men det var fortfarande en hotellobby.
Service:
Mycket trevlig personal. Sneglade in i köket och stämningen var god mellan kockarna. Städpersonalen, också, verkade trivas.
Mat:
Hög standard, med en bit kvar till mållinjen.
Slutbetyg:
Vox landar på en stark 4.
