Bilden till vänster är kärleksfullt lånad av Idlewilds Facebook-sida.
Ett kafé med öl där man väljer mat efter dryck.
Låter väl sådär för en vinkonnässör om jag ska vara ärlig. Ett ställe där drycken sjunger solo och måltiden spelar bas, en jazzkonsert för ett hårdrocksfan. Men den ädla bryggkonsten och ägarens brinnande ölintresse kittlade min nyfikenhet. När några vänner skulle dit en fredag var jag inte sen att haka på.
Själva Tändsticksområdet i Jönköping är en plats man önskar allt gott. Mer liv och rörelse där och vi hade haft en bättre stad. Vackra tegelhus med karaktär i varje sten. Den gamla lokalen var som en uppstädad pub. Dunkel men upplyst och ett märkligt blått sken som belyste vårt bord. Det otippat behagliga ljuset gjorde sig dock väl med kopparinredningen.
Stället var nästan fullt när vi kom, för att senare på kvällen bli proppfullt. Man kände snabbt att man befann sig bland stammisar. Mannen bakom baren verkade likvärdigt fascinerad av folk som av öl och mötte vår dryckesefterfråga med råge. Min fördom om att all öl smakar piss krossades av fruktiga klunkar med ananastoner och tunga stoutglas fyllda med så mycket smak att de rann över. Bitterheten var nästan obefintlig och ersatt av sirapssötma med nyanser av bränd karamell.
Med dryck på denna nivå spelar maten mindre roll. Men när smørrebrødet landade framför mig var upplevelsen en annan. Visserligen inget hembakt rågbröd, men en framstående fräschör genomträngde den lilla mackan. Ärtgrön avokadoröra och en krispigt stekt halloumiskiva. En vitkålssallad armerad med färsk koriander till höjde pubmaten till fredagsmys.
Stället:
En blandning av reda och oreda, men något gjorde att stället inte kändes fulländat.
Service:
Riktigt trevlig ägare, som hellre snackade än skyndade på maten.
Mat:
Inte det bästa jag ätit, men fräsch och god pubmat som överraskar.
Slutbetyg:
Utbudet av öl och den autentiska pupandan gör att Idlewild landar på en fyra.
