Bilden i mitten är kärleksfullt lånad av Sjöns Facebook-sida.
Fredag. Huvudet är trött och kroppen värker. ”Ett glas ute ikväll, kanske?”. ”Älskling, du känner mig väl”, tänker jag och vi hojar in.
Ställe efter ställe är fullsatt och till sist blir vårt sista val vårt enda val. Sjön, som vi sparat till rätt tillfälle, ligger inbjudande vid Vättern strand. Likt malar som dras till ljus, suger infravärmen in oss från den kyliga sommarkvällen.
Bartendern i Hawaiiskjortan visar oss till bord och snart finns även servitris på plats. Ung men duktig och villig. Hon noterar våra vinval och kommer med egna förslag. Hennes val kompletterar inte våra rätter, men vad gör väl det när man sitter där och intalar sig att ”de här, de kan sin sak”.
Förrätten är burrata. Burrata för att jag älskar Italien, ost och gräddighet. Burrata för att jag aldrig tröttnar och burrata för att den aldrig sviker. På en bädd av örtoljedressade körbärstomater och toppad med papperstunt skivade surdegskrutonger. Den lilla ostbollen är fortfarande intakt och förförande. I mitt huvud ser jag en flod av gräddigt innanmäte strömma ut när min kniv sakta skär den itu. Men floden har sinat och burratan sviker mig. ”Är detta egentligen en buffelmozzarella?”, tänker jag.
Besvikelsen mildras när huvudrätten snabbt är på plats. Omhändertagen besökare är lika med glad besökare. En rimmad torsk med musslor och färskpotatis. Munsbitar av gurka smälter samman med friskhet från persilja och aioli som rundar skärpan. Den fina lilla fisken är precis klar, som att den självmant tillagat sig själv till perfektion. Som att den valt sina tillbehör, varsamt och eftertänksamt, och sedan gift sig med dem. Det smakar tryggt som försommar, men ändå så pass kittlande att sovande smaklökar väcks till liv.
Gräddigt och fräscht, smakrikt men inte överdrivet. Detta är en smart och välkomponerad rätt.
Det dröjer en stund innan personalen uppmärksammar att vi är klara och vill betala. Men här sitter vi i skenet av solnedgången och hettan från infravärmen och bryr oss inte det minsta. Här kan man hänga kvar och suga in sig atmosfären likt en liten sensommarmygg, ända tills man spricker.
