Ett tydligt sommartecken måse vara ett spontant besök på El Gordo, tapasrestaurangen som ligger vid Munksjön. Med en generös uteservering där många delar har bra läge, är det ett härligt ställe att spendera en sommarkväll på.
Vid det här besöket är det mycket folk på uteserververingen redan när vi kommer dit, men det finns plats till vårt sällskap. Tur för oss. Vi får snabbt menyer och möjlighet att göra en dryckesbeställning. El Gordos tapasmeny är bred och det kan vara svårt att bestämma vad som ska väljas ut. Jag brukar försöka välja någon ny rätt och någon klassisk för att inte hamna i samma-tapas-varje-gång-träsket.
Den här gången blir det fyra mindre tapas och en charkbricka att dela på. Mitt val faller på en rödbetscarpaccio med honung, getost och pumpakärnor (Remolachas con miel), Inlagd oliv, cornichon, guindilla, paprika och syltlök på spett (Banderillas), Gordos skagen på rågbröd med Kalix löjrom och den klassiska Pimentos de padrón (stekta/friterade små gröna paprikor). Vi tog som sagt även in en charkbricka med olika typer av kött, ost, oliver och marconamandlar.
Tapasen serveras löpande och inget fel i det, men jag gillar när de kommer samlat och det går att äta lite av allt. Vi får in några dubbelbeställningar och rätter vi inte har beställt, men det löser sig på ett bra sätt. Personalen har mycket att göra så det är fullt förståeligt att det lätt blir fel. Jag väntar in de andra rätterna och börjar med rödbetscarpaccion. Den är god, jag tror att rödbetan är kokt vilket ger en fin konsistens. Det är lagom mycket ost på och en bra balans i rätten. Spetten med de inlagda grönsakerna är gott, de har en fin hetta. Gordos skagen som är en del av deras lokala tapas är inget mer än okej, det är en smak i skagenröran som tar över – det känns som peppar?
Pimentos de padrón är svår att misslyckas med, så även vid det här besöket. Det är gott – som vanligt. Charkbrickan är generös med olika typer av chark och ostar. Marmeladen som serveras till är lagom söt, många oliver serveras till och mandlarna är pricken över i. Vissa skivor av charken är något tjocka, men helheten balanserar upp. En snål charkbrickan är något av det tråkigaste som finns i matväg och den här är allt annat än snål.
Mätt och nöjd lämnar jag El Gordo för den här gången. Solen har värmt uteserveringen och stämningen har varit på topp, antagligen mycket tack vare maten och läget.
