Det var något som inte stämde på Hemma

När jag var sjuk omgång 1 skrev jag ihop det här inlägget (länk!). Då skrev jag bland annat att jag var nyfiken på Restaurang Hemma och nu har jag besökt den anrika restaurangen på Smedjegatan!

Till att börja med ska jag erkänna att mina förväntningar var bra höga. Alltså inte stjärnkrog alá Myllymäki-höga, men ändå väldigt höga.
Det här besöket gjordes på en vardag och när vi kom fanns det endast ett till sällskap i restaurangen. Vi blev placerade vid vårt bord och tilldelades menyer. Så långt, så bra.

Efter beställning av maten så tog det lagom lång tid att få förrätterna. Jag åt hummertortellini med tomat- och basilikasås och det visade sig vara ett bra val. Rätten bestod av en stor tortellini som var fylld med hummer, såsen som serverades till var mild och hela rätten var god, men det kändes som det saknades något. Och själva tortellinin kunde ha varit något varmare. Det kändes som min rätt hade fått stå och vänta på servering ett tag…

Till varmrätt valde jag rödtungsknyte som var fylld med skaldjur. Till serverades ramslökspotatis och en mild currysås. Fisken var tillagad på ett bra sätt och tillsammans med såsen (som smakade precis lagom mycket curry) och potatis var det en väldigt välbalanserad rätt.
Middagen avslutades för min del med kvällens glasskula. Ett bra sätt att avrunda en måltid – även den här gången.

Mina förväntningar på Hemma var väldigt höga inför besöket. Och ser jag endast till maten så levererade de nästan lika bra som jag trodde. Men det var ändå något som inte stämde helt med Hemma.
Stämningen i restaurangen med service och kontakten mellan de anställda kändes inte 100 procent. Det kändes, vid det här besöket, inte som gästen var i fokus.
Men jag hoppas innerligt att det bara var en engångsgrej…

Prisnivå: 145:- för förrätten, 265:- för varmrätten och 45:- för kvällens glasskula. Normala priser skulle jag säga.