I ett av Jönköpings äldre – och finare – hus på Väster ligger stadens kanske mest genuina restaurang. Under sommaren har det varit stängt, men nu är det åter öppet för både lunch och kvällsservering. Självklart pratar (skriver kanske…) jag om Pique Nique.
Vid det här besöket är det lunch som jag är på jakt efter. Jag är på förhand beredd på många gäster så jag och mitt sällskap möts upp lite innan 12.00. Det visar sig vara klokt för det är lugnt i lokalen, även om några andra lunchhungriga redan hittat dit. På Pique Nique består lunchen av en rätt, som varierar från dag till dag, och några fasta rätter. Eftersom det var ett tag sedan jag besökte restaurangen senast faller mitt val på en klassiker – chèvresallad.
Jag ber om att få salladen utan bacon och erbjuds istället pinjenötter, vilket jag glatt tackar ja till. Jag får även frågan om osten ska serveras varm eller kall och kör på standard – kall. Till lunchen ingår dryck, sallad (som jag inte väljer att ta den här lunchen) och kaffe med kaka. Vi betalar och väljer ett bord i det inre rummet.
Det som gör Pique Nique till en favorit och det som sticker ut är inte bara det personliga bemötandet, utan även lokalerna. Här är det en skön mix av olika möbler med olika stil men som alla andas ”loppis”. På väggarna hänger unik konst och det är en väldigt härlig miljö. Jag tycker verkligen att det är en bra miljö att varva ner i under lunchtid.
Det tar inte någon lång tid innan vår mat serveras. Och den ser ut precis som jag tänkt mig – och minns. I den djupa tallriken ligger gröna salladsblad, rödbetor, rotfrukter tillagade i ugn, stora (och syrliga) gröna oliver, pinjenötter, osten och en liten skål med aioliliknande cremé. Det är absolut en enkel rätt, men så god i all sin enkelhet. Det jag gillar är den stora, hela, biten chèvreost, oliverna som verkligen tillför en annan smak och bryter av, att det är mycket salladsblad och att rödbetorna samt rotfrukterna har en kärna trots att de är tillagade. ”Dressingen” med sin feta konsistens binder ihop allt på ett fint sätt.
Vi avrundar lunchen med en kopp kaffe och sitter kvar en stund efter avslutad måltid. Tallrikarna plockas av och personalen frågar vänligt om måltiden. Mätta, nöjda och med ny energi lämnar jag Pique Nique för den här lunchen. Glad att Pique Niques sommarpaus är över, att lunchfavoriten ännu en gång levererat och att Jönköpings kanske mest genuina restaurang lever upp till förväntningarna.
