Först och främst ska sägas att jag vet att Idlewild är ett ölkafé och inte bara en restaurang. Och ölutbudet ger jag nästintill högsta betyg; här finns det mycket gott att testa och dricka.
Men den här recensionen ska ju främst handla om Idlewild som restaurang och där är jag inte riktigt lika imponerad. Menyn består av snacks, smörrebröd, hamburgare, schnitzel, tacos och några desserter. Mitt val faller på den vegetariska burgaren som består av en ”biff” av morot, zucchini, halloumi och ägg. I burgaren finns även tomat, isbergssallad, lök, barbecuesås och majonnäs. Till serveras rostad potatis och en dipp som smakar både vitlök och dijonsenap.
Det är fredag, AW och eftersom vi väljer mat från den ”vanliga” menyn så tar det lite tid. Men till slut serveras maten och det ser härligt hemlagat ut.
I en skål ligger rostad potatis; den har en trevlig konsistens och en god salt smak. Kanske att jag hade önskat några fler bitar?
Dippen som serveras till är lagom i mängd men är svår att få grepp om smakmässigt. Runt bordet diskuterar vi om det är vitlök eller dijonsenap som är mest framträdande. Jag tror att vi landar i en blandning…
Och burgaren då? Brödet faller mig helt i smaken. Det smakar lätt av vad jag tror är kardemumma och en tugga med brödet, salladen, majonnäsen och ”biffen” är både mjuk och krispig. So far, so good.
Men efter första tuggan faller biffen isär och den strimlade moroten, zucchinin och halloumin blir till egna bitar istället för en helhet. Jag kan då tycka att det hade varit bättre att göra den här rätten till exempelvis en mjuk taco alá pulled pork (fast vegetarisk). Då hade smakerna fått vara kvar men biffen kommit mer till sin rätt.
Det tog en stund att äta upp burgaren och få med sig alla delar då den föll isär. Men det var en god smak i munnen efteråt, dock kände jag mig inte riktigt mätt. Så de där extra potatisklyftorna hade nog gjort min mage liiite gladare.
Sammanfattningsvis då? Det känns mer vällagat än på vissa andra pubar/barer, men det är ändå det där lilla lilla extra som saknas. Ölen är jättegod, men maten den duger bara.
Ps. Ebba Öberg recenserade Idlewild under 2017. Läs hennes recension här!
