Trenden med gastroburgare har till sist även slagit till i Jönköping och det sista halvåret är det flera hamburgarhak som spikat upp sina öppet-skyltar. Eller trend och trend. Snarare en epidemi. Som om man försöker kompensera regionens eftersläpning till storstädernas med en flodvåg av restauranger.
Igår gästade jag med sällskap Brooklyn Burger i Huskvarna. Nyfiken på stället letade jag mig in på deras hemsida på nätet innan besöket. Den digitala versionen av Brooklyn Burger ingav en försmak av ett modernt och ambitiöst gastroburgarhak. Förväntningarna var således höga om att det vankades en riktigt schysst burgare till en något sen eftermiddagslunch.
För att vara tydlig. Det är mycket hamburgerrestauranger i Jönköping nu, vilket även bidrar till en hel del recensioner i hamburgarens tecken. Brooklyn Burger i Huskvarna har tidigare recenserats av Glenn Lunell och den recensionen hittar du här. Skillnaden är dock att våra besök på Brooklyn Burger skiljer sig milsvitt från varandra. Så svaret på Glenns fråga om det finns en bit av Brooklyn i Huskvarna är nej. Huskvarna är fortfarande mer Minnesota än Brooklyn…
Väl på plats på Brooklyn Burger möttes vi av en tom uteservering och en ännu mer öde restaurang. Inget ont om den saken. Klockan var en bra bit efter lunch och sensommaren hade övergått till höst. Dock bidrog tomheten möjligtvis till att man på ett närmare sätt studerade miljön i denna restaurang jämfört med vad man gjort om den varit fylld av svultna lunchgäster.
Kort sagt var det inte ett folkligt sorl som mötte oss på Brooklyn Burger. Den fylldes istället av tre anställda som satt halvliggandes i varsin fåtölj innanför skyltfönstren. När vi öppnade dörren så reste de sig dock snabbt upp för att serva oss. Såhär långt ännu inget ont om stället förutom att det känns ganska ”slappt” och aningen taffligt att mötas av försoffad personal i restaurangens gästavdelning. Men vad vet jag. Det kan säkerligen vara så att man sparat in på diskreta personalutrymmen bakom disken till förmån för fler sittplatser i restaurangen. Eller inte.
Själv beställde jag en Brooklyn Cream Cheese och min sambo Brooklyn Bacon, båda med stekgraden medium–rare. Vi beställde även varsin dipp-sås, jag en aioli och Per en bearnaise. Jag har väldigt svårt för allt för söta BBQ-såser och då den ingick i mitt val av burgare frågade jag servitören som tog vår beställning hur den smakade. Det jag fick till svar var att den inte var så söt men lite rökig. Jag bestämde mig ändå att be om att få BBQ-såsen vid sidan av och tur var väl det. När vi vänder oss om för att sätta oss ner frågar servitören oss om vad medium–rare är för något. Detta skapade minst sagt en inre oro.
Efter några minuter får vi in våra burgare. I varsin korg. Och här kommer min franka summering av denna måltid. Vi börjar med korgen. Min åsikt om att använda korgar som tallrik är att det är en nutida styggelse. Jag är inte en del av kulissen till en nyinspelning av Grease och jag är inte Olivia Newton-John. Jag förstår faktiskt inte varför man ska äta mat ur en korg. Det är besvärligt. Jag kan förstå korgen ur ett profilbyggande syfte om man önskar skapa en ”diner” likt amerikanskt 50-tal. Absolut. Men om ambitionen är att skapa en urban oas med doft av Brooklyn så går man helt fel. Det sista jag förknippar Brooklyn med är faktiskt en 50-talsprägel. Jag ser framför mig en trång, smutsig, dunkel restaurang i Brooklyn med halvt fungerande lysrör där en stor grill med flammande eld är kökets spis och man andas kolrök. Huskvarnas version är nog så långt ifrån denna illusion som man kan komma.
Dock så kan jag leva med korgarna om maten vore desto bättre. Men även där hamnade man ganska långt bort ifrån den ambition jag i alla fall tyckte mig ana innan mitt besök. När jag väl lyckades hitta en teknik att få fatt på burgaren i korgen så möttes mina smaklökar av en tämligen intetsägande, allt för grovmalen färs som var långt ifrån den medium-rare jag några minuter tidigare hade beställt. Snarare en grå tråkig burgare av stekgraden well done. Utan ens den knapriga stekytan som möjligtvis kan vara uppsidan med kött som serveras genomstekt.
Det enda som framkom vad gäller smak var en allt för majonäsig dressing som smakade syntet och ett överflöd av heta jalapenos. Aiolin och bearnaisen var köpta på dunk och kunde därför inte heller bidra till att höja upplevelsen. Och pommes frites ska vi inte ens tala om. De var så torra att jag nästan tror att de var omfriterade och två timmar efter lunchen kände man fortfarande en smak av dålig frityrolja i munnen.
En hamburgare är dock endast färs om det inte kompletteras med bröd. Och i Brooklyn Burgers fall så ska detta enligt de fagra löftena i restaurangens digitala kanaler inte vara vilket bröd som helst utan hembakat bröd. Det är dessvärre lätt att bli raljant så vi lämnar kraftfulla punchlines därhän och istället skickar med ett välmenande råd. Brödets (eller vilken råvara den än må vara) ursprung är alltid sekundärt. Primärt är kvaliteten. Och här har Brooklyn Burger vad man kallar utvecklingspotential.
Min lunch åt jag tre tuggor av och lämnade resten. Och det var inte direkt läge om att be om en doggy bag.
Prisnivå:
84kr för en hamburgare med pommes.
Stället:
Filmen Grease möter Minnesota. Brooklyn känns avlägset.
Service:
Servitören som tog vår order och serverade vår mat var mycket trevlig och tillmötesgående. Men personalens soffhäng vid vår ankomst gör dock att betyget allt som allt blir lågt.
Mat:
Allt har nog redan sagts vad gäller maten.
Slutbetyg:
Slutbetyget blir en svag tvåa. Det kallas visst utvecklingspotential.
