I maj 2017 recenserade jag ett besök på Vox. Då var jag imponerad och tyckte att det var riktigt gott. Efter det har jag varit sugen på att återvända flera gånger. Och nu var det äntligen dags.
Med mitt förra besök och med Voxs Instagram-flöde med spännande maträtter i minnet, hade jag rätt höga förväntningar när jag och en vän gick dit en fredagskväll. Vi hade bokat bord men insåg när vi kom dit att det nog inte hade behövts. Restaurangen var nästintill tom, men det gjorde inte jättemycket. Vi ville ju äta god mat och ha tid att prata om livet.
Vi blir placerade vid ett bord mitt i lokalen och går igenom menyn. Mycket låter gott och klassiskt. Mitt val faller på kantareller på surdegsbröd till förrätt och torskrygg till varmrätt. Till ber vi servitören hitta ett rött vin som passar både mina rätter och mitt sällskaps. Trots att det kan vara svårt att hitta ett bra rödvin till fisk lyckas servitören med det på ett galant sätt. Plus i kanten.
Strax efter vi har beställt kommer en servitör ut och serverar oss buljong. En liten soppa för att kicka igång smaklökarna som blir en bra början på kvällen. En lagom lång stund senare serveras våra förrätter. Min ser fantastiskt god ut. Surdegsbrödet med kantarellerna är ordentligt toppat med parmesan och persilja. Kantarellerna, som är tillagade med vitt vin och grädde, smakar väldigt bra. Det är en välbalanserad rätt, gott bröd och väldigt lätt att äta. Rätten smälter i munnen.
Och så dukas förrätten av för att efter ytterligare en lagom stund ersättas av varmrätten. Min torskrygg serveras med 63-gradigt ägg, potatis, brynt smör, handskalade räkor och pepparrot. Det är svårt att få en tugga med alla delar i, men när jag väl lyckas smakar det riktigt bra. Torsken är fint tillagad och tillsammans med de kokta och lättstekta potatisarna och smöret är det gott. Dock tycker jag att de kalla räkorna blir lite konstiga till, det är något med temperaturen som inte riktigt går ihop för mig. Pepparroten är smakernas pricken över i. Jag försöker att njuta av varje tugga trots att jag helst vill kasta i mig allt.
Om jag jämför det här besöket med mitt förra så finns det en tydlig skillnad. Jag saknar kreativiteten på menyn. 2017 kändes rätterna nytänkande och unika, nu känns de klassiska och lite safe. Inget i fel när det kommer till smak, men just hos Vox hade jag gärna sett något mer kreativt och unikt.
När varmrätten är uppäten får vi frågan om dessert tre gånger från en osynkad servispersonal, men vi tackar nej varje gång. Mätta och nöjda lämnar vi Vox för den här gången.
