Jag heter Henrik Cato, är en trettioårig småbarnsfarsa med rätt taskig karaktär, flyende hårfäste och en begynnande ölmage.
Jag är halvdålig på att laga mat och jag är ganska så långt ifrån att vara en gastronom som man kan vara, men jag vet vad som är dålig– och vad som är bra mat.
En gång närde jag en dröm om att bli journalist, det har jag inte längre – men att skriva är himla roligt och när Alice frågade om jag ville vara med och skriva om det vegetariska restaurangutbudet i Jönköping så var det självklart att haka på.
Jag började mitt köttfria liv för några år sedan, ursprungligen som vegan men på grund av den redan nämnda taskiga karaktären så hoppade jag ner ett par pinnhål och nöjde mig med att äta vegetariskt sommaren 2013.
I egenskap av detta så har jag testat på många av stans restaurangers vegetariska utbud och är generellt inte särskilt imponerad.
Utförandet, utbudet och variationen är allt som oftast en sorglig historia och även om det nästan tar emot att skriva så är en vegetarisk meny på någon av stans snabbmatskedjor ett mer prisvärt och inte sällan ett mer spexigt kulinariskt äventyr för gommen.
Men jag ska inte tatuera in en domedagsprofetia såhär tidigt i min bloggkarriär, det finns bra vegetariska ambitioner i stan och jag ska välja att fokusera på de saker som stans restauranger faktiskt gör bra – istället för att vara en tråkig nejsägare och fokusera på det dåliga.
Men jag säger som servitörerna brukar säga när man frågar om de kan servera något vegetariskt.
– Vi får se vad vi kan slänga ihop!
Jag kör med samma respektfulla inställning mot bloggens läsare.
Vi får se vad jag kan slänga ihop!
Henrik
