Inledningsvis och för protokollets skull så måste jag väl säga att det är fint att vi har ett helvegetariskt kafé i stan.
Jag har varit en trogen kund sedan Kafé Braheparken slog upp portarna men noterade ganska fort att menyn inte förändrades, konceptet är ett rullande schema inte olikt skolkökets som då och då kryddas med temaveckor.
Temaveckorna är på pappret en bra idé men ofta är utfallet rätt tråkigt, men det får jag precisera i en annan recension.
En ”dagens” kostar 90 kr, i priset ingår vatten, bröd, salladsbuffé, varmrätt och kaffe m. kaka.
För tre till fyra veckor sedan var jag här och åt måndagslunch och då serverades den absolut minsta portion jag någonsin sett – döm av min förvåning när det var samma mat som erbjöds idag nämligen tzayspett, jordnötssås och basmatiris.
Tzayspett är för den oinvigde spunnet sojaprotein som marinerats i ingefära och chili och det härstammar från Thailand.
Kilopriset kan rent prismässigt jämföras med svensk fläskfilé och kommer färdigkryddat i förpackning, bara att värma på.
Portionen jag har framför mig är så liten att jag först tror att det är ett skämt, ett tzayspett och en näve ris som dränkts med jordnötssås. Ett spett innehåller tre tzaybitar och en bit är ungefär hälften så stor som en köttbulle ifrån Mamma Scan, ni fattar…
Rent smakmässigt är det sorgligt, tzayspettet är bara stekt och är i övrigt lämnat åt sitt eget fabrikskryddade öde.
Riset är osaltat och jordnötssåsen smakar i och för sig jordnötter – men bara jordnötter. Inget annat.
Nej, det är så dåligt. Jag vill verkligen gilla det – men det är fan för dåligt. Snåla portioner, okryddat och allmänt deprimerande.
Buffén var till en början kaféets paradnummer, men det är ungefär lika oinspirerat och ledsamt som huvudrätten och den otala avsaknaden av röd tråd slår mig.
På buffén serveras det bland annat inlagd aubergine som av oss vegetarianer fungerar som ett lysande substitut till inlagd sill, fatet intill erbjuder en curryhummus.
Jag förstår ingenting.
Thailändsk mat med jordnötssås som toppas… med en smak av inlagd sill och curryhummus? Nej nej nej. Jag är förvirrad.
Nämnde jag den färska kiwin som ligger där och glor?
Surrealistiskt.
Efter maten serveras det kaffe och kaka, förlåt jag borde sluta skriva nu. Men jag kan inte låta bli. Kakan är så liten, det är den MINSTA kaka jag någonsin sett. En torr ursäkt till kaka som är ungefär lika stor som min tumnagel. Jag tittar mig runt i lokalen, hittar inga kameror. Tror för en stund att jag är med i Dolda Kameran eller kanske att jag råkat hamna mitt i inspelningen av Nils Karlsson Pyssling och råkat få en pysslingkaka.
Jag överdriver inte om jag säger att det skulle krävas tio såna kakor för att motsvara en vanlig ”Gillekaka”.
Prisnivå:
90 :-, lite över medel med andra ord.
Stället:
Minns ni kaféboomen för femton år sen? Precis såhär såg den ut.
Service:
– ”Hej, en dagens? Jaha, 90 :-. Sätt i kortet. Kod och klar. Vill du ha kvitto? Jag kommer ut med maten strax.”
Mat:
En okryddad barnportion. Skulle kanske fungera på ett ålderdomshem eller på en förskola.
Slutbetyg:
Notera att ettan är av det starkare slaget!
