Att kliva in på Mackmakeriet är som att kliva in i en tidsmaskin, jag kan inte påminna mig om att stället förändrats sen jag besökte det första gången för typ tio år sedan.
Menyn är oförändrad och stereon spelar The Cure, nästan som en parodi av det typiska 2000-talskaféet.
Missförstå mig inte, inredningen är okej! Lite retroprylar och lite böcker här och där. Men det skadar inte att uppdatera sig med jämna mellanrum.
Menyn är på rätt många sätt deppig, baguetter med skagenröra, köttbullar och mozzarella och så vidare. Ni fattar, tiden har stått stilla men man får väl vara glad över att det inte är mackor toppade med valnötter, honung och chévre.
Innegården är förstås härlig, även fast det känns som om man sitter på någons bakgård. Rätt stressigt kan jag tycka.
Vi beställer en vegetarisk pastasallad och en mozzarellabaguette.
Salladen består av pasta, röd pesto, ruccola, körsbärstomater, rödlök, soltorkade tomater, fetaost och svarta oliver och är på sin höjd godkänd, knappt godkänd bör kanske påpekas. Den är rätt deppig och duger som bukfylla.
Baguetten är inte särskilt mycket roligare den, bröd, smör, sallad, någon slags dressing, mozzarella, boooom! Klart. Det blir inte bättre än så och det är knappt godkänt.
Det tar emot att säga men att köpa en baguette på typ Subway är festligare än den Mackmakeriet erbjuder, på Subway är det i och för sig galet osoft att sitta så Mackmakeriet är trots allt att föredra.
Prisnivå:
Om det hade varit gott så hade det varit relativt billigt, baguette och läsk 69 :- salladen kostar utan dryck 60 :-.
Stället:
Man kliver rakt in i sin tonårsperiod. Det enda som kunde toppa det vore om man fick röka inne!
Service:
Fikaservice, glatt och muntert.
Mat:
Nä, vi glömmer det. Vi går vidare.
Slutbetyg:
En svag trea, jublar inte av glädje direkt.
