– Vi äter hemma idag va?
– Ja det gör vi, vi tar en sväng på stan och sen går vi hem o käkar!
Ni vet hur det brukar låta va? Inte så himla ofta äter man hemma – ganska ofta, nästan alltid faktiskt, så slutar det med att man lunchar på stan. Så även idag.
Efter ett par timmars släntrande på stan så föll sig lotten på N.E.O. I mina ögon stans kanske främsta dark horse när det kommer till vegetariskt käk, man har INGEN aning om vad de ska servera och än mindre vet man om det kommer bli särskilt spännande eller ens gott…
För några år sedan fick jag gratinerat blomkålshuvud till exempel. Det var intressant, men inte särskilt gott eller ens spännande. Mest märkligt.
Med det färskt i minne så går vi in. Mycket vatten har runnit under broarna visade det sig. Några ägarbyten och några koncept senare så stod morotsbiffar med fetaost, bladspenat och hoummus på lunchmenyn. Ett par pinnhål upp sen det gratinerade blomkålshuvudet, det måste jag erkänna.
Redan när vi beställer så informerar servitrisen oss om att maten innehåller ägg, sånt gillar man ju – kunnig personal som går händelser i förväg och flaggar för allergener och andra lurigheter.
Lunchkonceptet på N.E.O är lika enkelt som det är bra, man säger vad man vill ha – under tiden det läggs upp så får man förse sig från ett fräscht buffébord. Dagen till ära serverade de både ugnsrostad sötpotatis och en ugnsrostad ”vanlig” dito. Utöver det så bjöds det på en melonsallad med fetaost, en slags kålsallad med päron samt en grej jag inte riktigt kunde identifiera, kan det ha varit matvete med ärtor och majs kanske? Jaja, det var gott. Addera två sorters surdegsbröd plus örtsmör och en klassisk grönsallad så är ju saken biff. Svinbra!
Hur smakade det då, kanske ni undrar nu. Jo det ska jag berätta för er!
Det smakade jättebra, morotsbiffarna var saftiga men ändå krispiga och smakrika. Ofta är vegetariska biffar torrare än fnöske men här var de tipptopp och jag är beredd att plantera flaggan med ”Stans bästa vegetariska lunch” här.
Temporärt eller permanent? Äsch det vet jag inte, det återstår väl att se antar jag. Nu får man ju hoppas att de byter vegetarisk rätt åtminstone några gånger i veckan, nog för att morotsbiffarna var jättebra – men inte så jättebra att jag vill äta dem tre dagar i veckan. Trots att de innehöll både morot OCH fetaost, ni hör ju. Gott + gott!
Det finns egentligen inte jättemycket dåligt att kasta i nyllet på er, det skulle väl vara den svaga men ändå subtila doften av allmän toalett som möter en när man står vid buffébordet. Problem med avloppet kanske och en engångsföreteelse, vad vet jag? Men det drar ner betyget lite ändå, trots att det i sanning är en HELT ny sorts elegans. Jag hade nog inte varit svinsugen på att sitta där inne. Men nu satt jag ju utomhus så jag ska sluta gnälla om det och det spelades faktiskt spansk reggaeton på uteserveringen och man fick en härlig semesterfeeling.
Prisnivå: Ptja, vad kostade det? 105 pix tror jag, för den nätta summan ingår vatten och en skvätt kaffe. Vill man spexa till det med något annat så får man köpa till det. Kanske lite snålt men det är tramsigt att gnälla på det, när det andra var bra. Det landar väl på en medelnivå? Eller är det lite högre än så? Kanske.
