Två av bilderna är kärleksfullt lånade av Sushi MOTOs Facebook-sida och av Jnytt.se.
Sedan Sushi Samurai bytte ägare har Jönköping saknat bra standardsushi, och när den forne ägaren bestämde sig för att åter ge sig in i branschen kom mitt besök inte långt därefter.
Med iver ringde jag och beställde en 16-bitars, fast utan skaldjur. Inget strul, inget krångel. Femton minuter senare fanns min låda redo att hämtas. Bitarna låg prydligt uppradade, täckta av sesamfrön, och under den tunt skurna fisken anades wasabin. Den lilla sjögrässalladen jag beställde till var klädd med både sesam och chili.
Sushi Motos motto är ”Asian, no fusion” och visst är det så. Ingen teriyakisås eller chilimajo, inga färgglada blommor. Ingen tubwasabi och ingen fejkfärgad gari. Inget tjafs, liksom. Lite som asiatisk husmanskost. Men likt svensk husman är portionerna för stora, nästintill stabbiga.
Trots bra råvaror och trots fisk som skurits både flinkt och snabbt blir det mest en stor risboll med smak. Rullarna är stora som små cykelhjul som förstummar mig med varje bit – det är för mycket att tugga. Omöjligt att svälja helt, omöjligt att dela av. Synd för en annars så ordentligt vällagad sushi.
