Tapasrestaurangen Kock och bar har under sommaren genomfört en stor renovering av sin lokal. Och eftersom jag tydligen väljer restauranger som nyligen genomfört just renoveringar, skyndade jag såklart dit. Dels för att spana in det nya stället, men också för att se om maten var lika bra som senast jag var där. I april 2016 gav jag nämligen Kock och bar en fyra i betyg, så frågan är; var det lika bra nu?
Precis som tidigare erbjuder Kock och bar en tapasbricka. Fem valfria tapas kostar 270 kronor – bra deal! Den här fredagskvällen valde jag tre sorters charkuterier, svamprisotto, rökt anka med picklad rödlök, husets varmrökta röding med wasabicreme och spenat- och ricottafyllda cannelloni. En ganska bra blandning 🙂
Av mina tapas var det två som var klockrena. Risotton var bra tillagad och hade helt rätt konsistens. Smaken var välbalanserad och det fanns fina bitar av svamp i. Även cannellonin var väldigt god och under täcket av ost var pastan perfekt och spenat- och ricottafyllningen precis lagom i smaken. Även charkuterierna var goda, men de är ju heller inte så svåra att misslyckas med.
Mindre bra var dock den rökta ankan. Köttet var svårtuggat och i kombination med den picklade rödlöken stack det bara i munnen. Den rökiga smaken och syran i löken möttes inte alls. Den här rätten åt jag inte ens upp (OBS! Händer väldigt sällan). Något som händer ännu mer sällan är att två rätter inte äts upp – den varmrökta rödingen var torr och smakade absolut ingenting. Inte heller den blev uppäten. För mig ska varmrökt fisk var glansig och falla isär, den här var grynig och inte god.
Efter den ojämna tapasbrickan valde jag och mitt sällskap att beställa dessert. Jag tog en limemousse som serverades med vitchokladcremé och sorbet. Tanken i den här rätten är ju att syran ska möta sötman och det hade den säkert gjort OM den inte var upplagd på ett komplicerat sätt. Moussen, som nu låg i en kopp, borde ha varit placerad direkt på tallriken tillsammans med vitchokladcremén och sorbeten. Då hade varje tugga innehållit en del av varje – nu blev det bara svårt att äta.
Okej, så maten bestod av både gott och mindre gott. Men hur var den nyrenoverade lokalen?
Stilmässigt är det en stor förbättring. Från det mörka, tunga och opersonliga som var innan har det nu blivit industriellt och trevligt. MEN. Det finns en sak som jag inte förstår.
Ljudvolymen var tidigare ett stort problem hos Kock och bar. Men det verkade inte vara åtgärdat nu.
Lokalen har en förhöjning och mellan golvet och den delen skulle man kunnat ha satt upp en glasvägg eller hylla? Det hade fångat en hel del ljud. Att inte tänka in något så viktigt när man ändå totalrenoverar, förstår jag inte.
För att sammanfatta ”nya” Kock och bar så känns det som det handlar om att välja rätt – rätt tapas och rätt tidpunkt för ett besök. Och det är ju svårt samt ökar risken för att man som gäst väljer fel…
