En köttig smällkaramell

I söndags var det som bekant mors dag – sen jag fick barn så räcker det inte med att bara fira sin egen mamma, nu måste jag även fira min sons mamma (tills han är stor nog att fira henne själv, bör tilläggas).
Och vad passar då bättre än att testa stans högborg för finkultur tänkte jag, genom ett vindpinat Jönköping gick vi mot Spiras söndagsbrunch.

Dagen till ära var det bara gäster som bokat bord som var välkomna, något jag givetvis ordnat i ”typ” god tid. Trodde jag.
Väl på plats så visade det sig att min bokning inte alls registrerats så där stod vi, utan bordsreservation. Där kunde historien fått namnet ”debaclet på Spira” men tack vare en rätt tjurig servitör så fick vi bord ändå. Hurra! Segern var vår, kapitlet får nu heta ”Revanschen på Spira!”

Kön till maten var milsvida, något som fick mina förväntningar att slå i taket. Vilken fest, här ska det ätas för ett par dagar framöver tänkte jag.
Men som om inte besvikelsen med bordsreservationen vore nog så stötte jag på ett ännu större antiklimax när det var min tur att förse mig.

Kött, kött, kött, kött och lite mer kött.
Inte ett enda djurliv hade stått att spara, här var det ett maffigt fyrverkeri av animalier.
Till och med äggröran hade de lyckats garnera med ett halvt kilo spädgris. Jag lyckades dock grina till mig en portion utan garnityr och hittade quesadillas som faktiskt var vegetariska så jag ska väl inte gnälla.

Den omtalade efterrättsbuffén var tro det eller ej vegetarisk, det tog nog emot för kockarna kan jag tro och de fick nog kämpa för att motstå frestelsen att mala ner märgben i marängsvissen.

Prisnivå:
135 :- / pers. Får väl anses vara ”medeldyrt”. Vår 2-åring fick betala 20 :-, prisvärt – minst sagt.